Ligger i sängen och försöker sova, varför tänker jag som mest nu för?
Jag borde försöka vara ärlig och realistisk mot mig själv, det lär nog inte bli någon flytt till Sthlm, även om vi båda vill. Det är för dyrt. Varför gör jag så mot mig själv? Gör så att jag verkligen ser fram emot att flytta för att sen göra mig själv besviken? Onödigt!
Mina inlägg är troligtvis riktigt tråkiga att läsa, inte direkt en blogg som gör att man blir på bättre humör av att läsa. Men nånstans måste jag ventilera mina känslor, kan inte hela tiden låta E lyssna på mitt tjat om hur tråkigt allt är.
Men där är jag, ALLT är tråkigt. Vardagen är tråkig, helgen är tråkig. Jag har nog inte känt såhär så länge innan. Jag vet inte vad jag ska göra åt något och det gör mig ännu mer neråt.
Tänk om det bara kunde få vara enkelt någon jäkla gång? Hur kunde mitt liv bli så annorlunda mot vad jag trodde?

Dags att sova, imorn ska det jobbas i tio timmar.