Jobbigt
Jag avskyr verkligen det som hänt, jag vet att Ebba mår bra och att alla tester visat bra och att röntgen var bra. Men jag är totalt livrädd. Livrädd att något ska hända.
Det här ska vara den lyckligaste tiden o mitt liv, det är det också men jag är så rädd. Jag skulle kunna lipa hela tiden men just idag/ikväll så släppte det löst.
Mamma och pappa är här och jag ligger just nu i sängen och är halvt förstörd. Den tredje dagen pratar dom om. Men det har väl hänt lite för mycket för att den tredje dagen skulle bli den känslosamma.
Jag hoppas denna oro försvinner, iaf den här starka. Vi ska tillbaka och göra tester om en månad, då hoppas jag det har släppt.
Jag vill vara en lycklig normalorolig mamma.
Kommentarer
Trackback
