En suddig del av fl

Egentligen kan man väl säga att allt startade på söndagen den 8/6, då gick en del av slemproppen, lite gick varje dag efter det. För varje dag som gick efter det så fick jag mer och mer ont och sömnen blev mindre och natten mellan onsdag och torsdag sov jag inget alls. På onsdag kvällen åkte vi in till fl för att jag skulle få sovdos, åkte hem och tog dosen på en gång och hoppades på sömn. Men det blev då ingen sömn, jag tyckte att värkarna blev starkare. Men dom var aldrig tillräckligt täta för att åka in. 
Torsdag morgon kände jag bara att jag inte kunde kissa men trodde det skulle gå över. E åkte till Sthlm som vanligt. Men bara kort efter han åkte iväg ringde jag in till fl och berättade hur jag mådde och att värkarna låg runt 5-10 mellanrum. Tänkte först vänta på E men tog taxin in. Nu börjar det bli suddigt, klockan är runt 11, men dom mätte som dom brukar och höll koll på mina värkar. E kom kort efter det. Jag var då öppen 2-3 cm. Fick lägga mig i badet/duschen. Där var jag i väldigt många timmar. Sen någon gång efter allt badande så kollade dom hur öppen jag var och då gick vattnet. Nu har jag ingen koll på tiden alls, jag fick akupunktur som jag tror inte hjälpte alls. Jag fick lustgas som var bra till en början. Sen ville jag ha ryggbedövning men då skulle det ta en timma innan den läkaren skulle komma så jag fortsatte med lustgasen och nånstans under den tiden så tyckte väl jag att det gick bra igen (troligen hög) och sa att jag inte behövde den där bedövningen.(!) E fick massera min rygg för det tyckte jag tydligen hjälpte. Nånstans runt midnatt enligt minnuppfattning så började mina krystvärkar. Allt tog så väldigt lång tid här. Till slut kom dom in med sugklocka, den ena flög ut och då trodde jag att det var Ebba som kom ut för det gjorde svin ont. Men nej det var det ju inte. Då satte hon en ny och drog men tror hon sa att hon drog två gånger. Nu var det nära och det kändes kan jag lova. Den brinnande känslan kommer jag nog inte glömma. Men det tog fortfarande för lång tid, jag vet inte om dom då såg att Ebba hade navelsträngen runt halsen men det slutade med att dom klippte upp mig. Sen gick allt så snabbt. 
Jag vill aldrig igen föda normalt, men inte pga detta utan allt efter. 
Jag kan ta all smärta igen, det gjorde förbannat jäkla ont men det är oron att samma sak kan hända bebis en gång till som jag inte vill ska hända. 

Jag ska ringa om återbesök till barnmorskan, då får jag väl reda på lite mer tidsmässigt vad som hände. Då ska jag även berätta om att jag inte vill föda normalt igen. Jag vill att dom lovar mig det. Jag tycker jag har tillräckligt stark anledning till att bli lovad ett ks nästa gång. För en dag vill vi ge Ebba ett syskon. 

Vår bebis är inte längre så liten, nu väger hon 4680 g och är 54 cm lång. Och jag tycker hon ändras för varje dag. Det är nya ljud och hon är så stark i nacken. 

Jag kanske får ändra på berättelsen efter besöket hos barnmorskan men detta är som jag minns det.. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0