Jaaa jag borde verkligen sova nu. Men jag har verkligen vänt dygnet totalt.

Nu vet jag inte hur det är med andra men med min egna erfarenhet; Varför har killar/män svårt för att prata om större saker? Så fort jag försöker prata med E om t.ex barn eller flytt till annan stad så blir han nästan helt stum.
Idag tog jag upp ämnet igen att jag tycker vi skulle kunna flytta, närmare Vetlanda, iaf ge det en chans. Han kan ju iaf söka jobb neråt. Men det var lite som att prata med en vägg. Är det egentligen så mycket begärt att ge en annan stad en chans? Så även jag kan ha min familj liite mer nära? Och kom inte och säg att då måste han flytta ifrån sin familj och vänner.. För det är precis det jag fått göra, finns ingen skillnad där. Och kan mina föräldrar och några vänner hälsa på mig borde ju även hans..
Och sen säger inte jag att det skulle vara något för evigt. Om vi skulle vantrivas, så får vi flytta tillbaka..

Bara att jag skulle helst vilja göra detta ganska så snart.. Innan barn iaf.

Mina natt tankar är som vanligt i fullgång. Min hjärna verkar vara som mest aktiv på nätterna.. Kan det inte finnas en av/på knapp?!