Guld livet?
Jag tänker inte sitta och skriva hur enkelt och lätt det är att vara föräldrar. För det är det inte. Vår dotter är som oss, gärna vaken på nätterna. Hon gillar även att äta, precis som sina föräldrar. Så jag förstår precis vart hon fått det ifrån. Det är så kul att se på när hon äter, helt plötsligt släpper hon bröstet och blir skitförbannad på det och det ser ut som om hon ska ha ihjäl det.
Jag får se om jag klarar av amningen en längre tid, det är ju tur att ersättning finns.
Idag är vi ensamma hemma, då testar Ebba på mitt humör lite extra genom att antingen skrika eller vilja äta hela tiden. Sova, vad är det? ;) men nu sover hon äntligen och jag har fått i mig en sen lunch.
Imorn ska jag tvinga med E till stan, jag måste köpa en amningsbh med stöd. Dessa jäkla bomber behöver stöd..
Nu hör jag att sötfisen börjar vakna till..
En bättre dag
Jag behövde tydligen bryta ut lite, kändes bättre igår. Rädslan kommer nog sitta i ett bra tag till men inte lika starkt.
Vi har haft en lugn och skön midsommarhelg, Ebba har blivit bortskämd av alla möjliga med fina presenter. Tack alla! Jag och E har blivit bortskämda och fått lite sovmorgon. När Ebba vaknat och velat ha mat runt åtta ( hon är vaken större delen av natten)så har hon först fått äta och sen har mamma och pappa tagit henne medan vi fick sova vidare några timmar. Skönt för oss och mamma och pappa var bara glada över lite egen tid med sitt barnbarn. Men idag har dom åkt hem, men jag tror vi ses snart igen.
Nu ligger lillfis på mitt bröst och sover, hon gör massor med grimaser, gärna på samma gång också. Min älskade dotter, jag älskar dig mer än jag någonsin kunnat ana. Och kärleken för E bara växer, jag är så glad att jag har honom.
Jobbigt
Jag avskyr verkligen det som hänt, jag vet att Ebba mår bra och att alla tester visat bra och att röntgen var bra. Men jag är totalt livrädd. Livrädd att något ska hända.
Det här ska vara den lyckligaste tiden o mitt liv, det är det också men jag är så rädd. Jag skulle kunna lipa hela tiden men just idag/ikväll så släppte det löst.
Mamma och pappa är här och jag ligger just nu i sängen och är halvt förstörd. Den tredje dagen pratar dom om. Men det har väl hänt lite för mycket för att den tredje dagen skulle bli den känslosamma.
Jag hoppas denna oro försvinner, iaf den här starka. Vi ska tillbaka och göra tester om en månad, då hoppas jag det har släppt.
Jag vill vara en lycklig normalorolig mamma.
Avdelning 69
Vi är kvar på sjukhuset, älskade Ebba fick en liten svår start på livet. Eftersom jag inte hängde med riktigt vad som hände än så länge mer än vad E berättat så kan jag inte skriva så mycket om just då. NU ligger vi på avd 69 med helt underbar personal. Så hjälpsamma och svarar på alla miljoner frågor som vi har. Vi vet inte när vi åker hem, dom kommer inte släppa oss utan att veta att allt är bra vilket känns oerhört tryggt.
Det blev en väldigt lång och smärtsam förlossning. Jag trodde aldrig den skulle ta slut och jag trodde nog jag skulle dö hundra gånger under tiden. Med hjälp av sugklocka så kom hon tillslut ut.
Man kan ju tycka att smärtan ska vara slut efter förlossningen borde smärtan vara över, men nej. Beror ju säkert på hur förlossningen gick till men jag tror jag har blivit överkörd av en traktor.
Men vad som absolut inte får glömmas att skrivas är att Ebba är värd all smärta i världen. Den kärlek jag känner för vår lilla dotter är enorm. Hon har tagit mig med storm. Den mest sötaste och underbara lilla tjej.
E har varit så hjälpsam under denna tid, jag är så glad att jag har honom. Han får något som för mig varit jobbigt att inte låta lika jobbigt. Han är den positiva och det älskar jag hos honom.
Jag hoppas vi snart får åka hem och påbörja det riktiga föräldralivet tillsammans.
Nu ska jag fortsätta ligga och titta på det finaste vi gjort!
Nu jäklar..
Det går inte beskriva med ord hur satans jäkla ont det gör när jag får dessa onda sammandragningar. Jag vill bara att hon ska komma ut nu. Kan inte all smärta komma på en och samma gång istället för att dela upp sig?
Ajajajaj!!!!
Väntan
Nu börjar det kännas som en rejäl väntan. Allt är inhandlat (tror jag) som behövs. Nu vill jag gärna att hon kommer ut, inte imorn för då är E i Göteborg. Men efter det får hon gärna komma.
Imorn ska jag till bm igen, om jag kommer fram, det är ju för tjyven studenten. Får se om hon fixerat sig nu, häromdan var jag säker på att hon gjort det då varje rörelse kändes där nere, men dagen efter var det tillbaka till det normala igen.
Jag tror Skilla förstår att något är "fel" med mig, hon följer med mig överallt nu. Hon mer eller mindre vaktar mig. Mina hårbollar :)
Har köpt sånt där hallonbladste, får se om det kunde vara till någon hjälp. Jag tror ju hon kommer när hon är redo men jag hjälper henne gärna lite på traven :)
Nej jag ska väl rulla ur sängen och ta på en maskin tvätt. Lovade visst mannen här hemma det.
