Vet inte vad som är med mig. Tycker jag sällan känner mig glad längre. Är irrterad över att bo i västerås när jag egentligen vill bo i småland. Jag vet att jag har ett val, men det är inget val jag kommer göra. Jag vill att E ska kunna flytta för min skull som jag gjorde för hans. Men jag tror inte det finns med i hans tankar.

Jag blir irreterad över att vi bor så dyrt, E borde köpt mer av lägenheten, hade kunnat köpa mer av lgh sen när jag/om jag tjänar mer pengar..

Känner mig elak mot E för jag är arg så ofta, mitt humör går i vågor. Men min gräns är nog nådd, jag jobbar på ett ställe där jag längre inte trivs, jag kan inte handla kläder och saker till lägenheten som jag brukade, varje krona är viktig, jag bor i en stad där jag inte har någon förutom E.

Nej usch, jag orkar inte med mitt humör längre, lyckopiller kanske?